Ludwig van Beethoven
1770–1827

Sonat nr 1 D-dur för violin och piano (1798)

Allegro con brio
Tema con variazioni: Andante con moto
Rondo: Allegro

Speltid ca 20 min

Beethoven skrev åren 1798 till 1803 nio sonater för violin och piano. Efter en paus skrev han 1812 också en tionde. Skälen till att han ägnade sig så mycket åt den här genren är flera. Ett viktig drivkraft var att musik för violin och piano var populär bland alla som musicerade i hemmen. Det gjorde att efterfrågan var stor och förlagen behövde ständigt nya kompositioner att sälja. Vid den här tiden umgicks Beethoven dessutom med den framstående violinisten Franz Clement som inspirerade honom att komponera. Clement gav också råd om hur Beethoven bästa kunde utnyttja violinens olika möjligheter.

Som Åke Holmquist påpekar i sin stora biografi om Beethoven fanns ytterligare ett viktigt skäl: violinspelet hade vid den här tiden utvecklats mot större och bredare klang, mer utvecklad dynamik och starkare uttryck, vilket passade Beethovens musikaliska temperament.

De tre första sonaterna – i D-dur, A-dur och Ess-dur – tillägnades hovkapellmästaren Antonio Salieri som var Beethovens lärare i sångkomposition. Redan i den första visar Beethoven att han lämnat det tidigare 1790-talets modell, som mer liknade en pianosonat med tillagd violinstämma, och tagit ut riktningen mot en musik där instrumenten samspelar i en ständigt överraskande växelverkan. De båda snabba yttersatserna omger här ett Andante-tema som i fyra variationer spänner från innerlighet och stillsam glädje till brusande oro och trånande längtan.

© Göran Persson