Elfrida Andrée
1841–1929

Pianokvintett i e-moll (1865)

Allegro molto vivace

Andante maestoso

Finale: Allegro energico

Speltid ca 20 min

En av de viktigaste kvinnliga pionjärerna i det svenska musiklivet är Elfrida Andrée. Hon var den första kvinnan i landet som tog organistexamen vid Kungliga Musikaliska akademien. Det skedde som privatist eftersom kvinnor inte hade tillträde till utbildningen. Till skillnad mot för Ethel Smyth (se programkommentar om hennes pianotrio i d-moll) var Elfrida Andrées pappa ett stöd, inte ett hinder. De skrev tillsammans brev och hade samtal med riksdagsmän för att få till stånd den lagändring som krävdes för att kvinnor skulle kunna söka organisttjänster. Och 1867 blev hon domkyrkoorganist i Göteborg, den första kvinnan i Europa som hade en sådan tjänst.

Elfrida Andrée

Att under 1800-talet slå sig fram som kvinnlig tonsättare var inte lätt och motgångarna kunde vara oförtjänta, vilket Elfrida Andrée fick erfara. När hennes första symfoni framfördes i Stockholm var spelet så orepeterat och uselt att hon trodde musikerna ”spelade galet med afsigt”. Men lyckan vände. Hon drev sin egen musikskola i Göteborg, vistades periodvis i Leipzig och komponerade med framgång både kammarmusik, symfonier och uvertyrer, körverk med och utan orkester, sånger och melodramer.

Stilistiskt gick Elfrida Andrée i sin lärare Ludvig Normans spår men var också influerad av Beethovens, Schumanns och kanske framförallt Mendelssohns musik, som vi kan höra i inledningen den här Pianokvintetten. Det inledande temat, allvarligt men fullt av liv och energi, får som kontrast en lyrisk och sångbar melodi. Andra satsens inledning liknar en sorgmarsch, men stämningen skiftar efterhand till en ljust färgad förtröstan. Finalen är utåtriktad och energisk, och kvintetten har från inledningens molltema under resans gång gradvis ändrat karaktär och slutar i jublande dur.

© Göran Persson