Franz Schubert
1797–1828

Stråkkvartett Ess-dur op 125:1 D 87 (1813)

Allegro moderato
Scherzo. Prestissimo
Adagio
Allegro

Speltid ca 26 min

Violin var Franz Schuberts första instrument, men i familjens stråkkvartett spelade han viola. Bröderna Ferdinand och Ignaz spelade första och andra violin och pappa Franz Theodor cello. Under 1800-talets två första decennier var stråkkvartetten den allra vanligaste ensembleformen. Haydns och Mozarts kvartetter studerades ingående på musikskolor och konservatorier, och de kunde dessutom framföras i musikaliska hem som Schuberts.

Franz var 14 år när han började komponera för familjekvartetten, och vid 20 hade han skrivit 15 fullbordade kvartetter, varav fyra tyvärr gått förlorade. Av de många ungdomskvartetterna är det just den här i Ess-dur som han skrev vid 16 års ålder som hållit sig kvar på repertoaren. Länge trodde man att kvartetten, som publicerades efter Schuberts död, var ett senare verk, men när originalmanuskriptet hittades så sent som under 1900-talet stod det klart att den hade skrivits 1813.

Kvartetten visar tydligt Schuberts sinne för ljuvliga melodier. Samtidigt avslöjar musiken att det rör sig om ett tidigt verk. Här finns inte samma rikedom av kontraster och dramatik som de senare kvartetterna uppvisar. Likväl är det kvartettmusik på hög nivå med Joseph Haydn som tydlig förebild. I första satsen balanseras lekfulla dansanta inslag mot glipor av mörka stråk, medan andra satsen är ett kort intensivt scherzo med en melodiskt mjuk mellandel i moll. Tredje satsen är innerlig och upphöjt vacker medan finalen glöder av hetsig eufori.