Elfrida Andrée
1841−1929

Pianotrio nr 2 (1884)

Allegro agitato
Andante con espressione
Finale. Rondo Allegro risoluto

Speltid ca 25 min

En av de viktigaste kvinnliga pionjärerna i det svenska musiklivet är Elfrida Andrée. Hon var den första kvinnan i landet som tog organistexamen vid Kungliga Musikaliska akademien. När hon gjorde det 1857 var det som privatist eftersom kvinnor inte hade tillträde till utbildningen. Kvinnor hade då inte heller rätt att söka organisttjänster, för det krävdes en lagändring. Elfrida Andrée var starkt drivande i frågan och 1861 genomfördes äntligen lagändringen. Samma år tillträdde hon också organisttjänsten i Finska kyrkan i Stockholm.

Att under 1800-talet slå sig fram som kvinnlig tonsättare var inte lätt och motgångarna kunde vara oförtjänta, vilket Elfrida Andrée fick erfara. När hennes första symfoni framfördes i Stockholm var spelet så orepeterat och uselt att hon trodde musikerna ”spelade galet med afsigt”. Men lyckan vände. Hon drev sin egen musikskola i Göteborg, vistades periodvis i Leipzig och komponerade med framgång både kammarmusik, symfonier och uvertyrer, körverk med och utan orkester, sånger och melodramer.

Stilistiskt gick Elfrida Andrée i sin lärare Ludvig Normans spår men var också influerad av Beethovens, Schumanns och kanske framförallt Mendelssohns musik. Det kan vi höra i den här ljust färgade pianotrion där första satsens både livfulla och eleganta teman bärs fram av pianots böljande ackompanjemang. Andra satsen är varm och intensivt innerlig och bitvis svidande vacker. Finalen, ett sprudlande livligt rondo, överraskar med tvära kast och rytmisk finess.

© Göran Persson