Benjamin Britten 1913–1976

Simple Symphony, Opus 4 (1934)

Boisterous Bourrée (Bullrande Bourrée) – Allegro ritmico

Playful Pizzicato (Lekfullt Pizzicato) – Presto possibile pizzicato sempre

Sentimental Saraband – Poco lento e pesante

Frolicsome Finale (Sprallig Final) – Prestissimo con fuoco

Benjamin Britten ville livet igenom hålla barn- och ungdomsårens oskuldsfulla förhållningssätt till musiken levande. De mesta vi hör i Simple Symphony komponerade han mellan tio och tretton års ålder, då för piano. Som tjugoåring lade han till de målande titlarna och orkestrerade melodierna för stråkorkester. De framförs ibland även av en stråkkvartett.

Britten ledde själv en amatörensemble vid uruppförandet i mars 1934, fortfarande bara 20 år gammal. Symfonin tillägnades Audrey Alston som varit hans lärare på viola. Av henne hade han inspirerats att utnyttja stråkinstrumenten till sin fulla potential.

Varje sats i Simple Symphony har två teman som bearbetats för att åstadkomma den känsla som angetts i satsrubriken. I den första satsen presenteras först de båda temana innan de börjar jaga varandra i ett raffinerat växelspel. Andra satsen är ett scherzo som spelas pizzicato där Britten deklarerar i partituret att det ska spelas så snabbt det bara går – Presto possibile pizzicato sempre. Tredje satsen är en vemodigt känslofylld och vacker saraband som det kan tyckas märkligt att den komponerats av en pojke, ännu inte fyllda tretton år. Finalen är inte bara lekfull eller sprallig som satstiteln säger, här finns också en i högsta grad allvarlig och dramatisk dimension.

© Göran Persson