Felix Mendelssohn-Bartholdy 1809–47
Symfoni nr 1 c-moll opus 11 (1824)
Allegro di molto
Andante
Menuetto
Allegro con fuoco
Speltid ca 30 min
Felix Mendelssohn-Bartholdy var ett musikaliskt underbarn fullt i nivå med Mozart. Han gjorde sina första offentliga konserter som nioåring och vid fjorton hade han komponerat tolv symfonier för stråkorkester, förutom en stor mängd andra verk.
En kort tid efter sin femtonårsdag daterade han den första ”riktiga” symfonin, som förutom stråkar också tog både pukor, trä- och bleckblås i anspråk. Fortfarande finns i musiken spår av den stora förebilden Mozart. Han döljer heller inte att han noga studerat den andra stora förebilden, Bach. Det var ju för övrigt Mendelssohn som senare lyfte fram den närapå bortglömde Bach genom att vid en konsert i Berlin 1829, 79 år efter Bach död, uppföra Matteuspassionen.
I första symfonin visar Mendelssohn sin begåvning, för även om han ännu inte helt utvecklat en personlig särprägel, är det utan tvekan musik av ett brådmoget musikaliskt snille. Första satsen blixtrar av skarpa kontraster mellan mörker och ljus, lekfullhet och dramatik. Andra satsen är med sina vackert sångbara linjer och stråkarnas tydliga ackompanjemangsfigurer samtidigt en harmoniskt ytterst avancerad konstruktion. Den påtagligt dramatiska menuetten knyter både tematiskt och uttrycksmässigt an till första satsen, medan den stormiga finalen är sprängfylld av självständigt jagande stämmor, som med fulländad kontrapunktisk finess bildar en sluten enhet.
Mendelssohn dirigerade själv uruppförande symfonin vid en konsert den 14 november 1824 i Berlin för att fira den fyra år äldre systern Fannys födelsedag.
© Göran Persson