Ferruccio Busoni
1866–1924
Pianokonsert C-dur (1904)
Prologo e Introito: Allegro, dolce e solenne
Pezzo giocoso
Pezzo serioso:
Introductio: Andante sostenuto
Prima pars: Andante, quasi adagio
Altera pars: Sommessamente
Ultima pars: a tempo
IV. All’Italiana: Tarantella: Vivace; In un tempo
V. Cantico: Largamente (med kör)
Speltid ca73 min
Tonsättaren och pianisten Ferruccio Busoni levde kosmopolitiskt. Han var född i Italien, utanför Florens. Tillbringade barndomen i Trieste, studerade i Wien, Graz och Leipzig där han lärde känna Frederick Delius och Gustav Mahler. Bodde i Moskva, Boston, Berlin, Bologna, New York och i unga år också i Helsingfors där han blev vän med Sibelius och träffade sin svenska hustru Gerda Sjöstrand. Hon var pianist och dotter till den i Finland verksamme skulptören Carl Eneas Sjöstrand.
Ferruccio Busoni
Större delen av första världskriget tillbringande Busoni i Zürich där han mötte både James Joyce och Lenin. Han var också mycket god vän med författaren Stefan Zweig. I sin berömda roman Världen av igår som skildrar Europas sönderfall före andra världskriget återger Zweig sin upplevelse av Busoni: ”Ända sedan ungdomen hade jag älskat honom mer än alla andra virtuoser. När han konserterade vid pianot fick hans ögon en underbart drömmande lyster. Nedanför skapade händerna med fria rörelser en musik av enastående fulländning, alltmedan hans lätt tillbakakastade, vackra, besjälade huvud lyssnande insöp samma musik. Hans drag fick då något förklarat över sig.”
Busoni var beundrad av Arnold Schönberg och Alban Berg och han undervisade Edgar Edgard Varèse och Kurt Weill. Han hade också ett stort intresse för samtidens musikaliska landsvinningar, men mest på ett teoretiskt plan. Som pianist var han intresserad av Mozart, Liszt, Beethoven men framför allt Bach. Hans många transkriptioner av Bachs musik är berömda och spelas ofta. Busonis stora sorg var att publiken mer intresserade sig för hans framträdanden och arrangemang av andras musik än hans egna kompositioner.
I vissa fall gjorde han det inte heller lätt för sig. Pianokonserten är en av de mest omfångsrika som någonsin komponerats och kräver extraordinär teknisk förmåga och fysisk uthållighet av solisten. Dessutom stor orkester och en manskör som ska vara dold för publiken. Och texten som kören framför är en hymn till Allah ur Adam Oehlenschlägers skådespel Alladin som i sin tur bygger på sagosamlingen Tusen och en natt. Konserten är inte desto mindre ett häpnadsväckande lyssnaräventyr, ett mastodontverk med extra allt.
Som andra samtida tonsättare – César Franck, Edward Elgar, Anton Bruckner, Mahler – tog Busoni starka intryck av Richard Wagner. Musiken är förutom svindlande virtuos också storskaligt romantisk med långa linjer, kraftfullt målande klanger och lyriska melodier.
Det enorma klangbygget sträcker sig över fem satser med tyngden på den mäktiga tredje satsen, Pezzo serioso, som i sin tur är delad i fyra avsnitt där Busoni visar sin förmåga att utnyttja pianots hela uttryckspotential. I fjärde satsens tarantella når både orkestern och pianot en praktfull klimax innan den körförstärkta sista satsen tar vid med sin fascinerande brytning mellan inåtvänd begrundan och utlevande dramatik.
© Göran Persson