Franz Schubert 1727-1828

Stråkkvartett nr 14 i d-moll – ”Döden och flickan”, 1824

I. Allegro

II. Andante con moto

III Scherzo: Allegro molto – Trio

IV. Presto

Ca 38 minuter

Några decennier in på 1500-talet framställde målaren Hans Grien en fantasi där en ung nästan naken flicka blir omfamnad bakifrån och kysst av döden. Motivet upprörde renässansens publik, men har levt kvar och gestaltats på olika sätt i konst och litteratur. Den tyske författaren och journalisten Matthias Claudius skrev 1775 en dikt på temat, och i hans version lockar döden med fagra ord: ”Giv mig min hand, du vackra och rena skapelse. Jag är vän och kommer ej för att straffa. Var vid gott mod! Jag är inte vild, du skall sova mjukt i min famn!” Schubert använde dikten i en av sina mest kända sånger, ”Der Tot und das Mädchen”, ”Döden och flickan” från 1817. Han kunde sedan inte släppa temat utan återvände till det i sin sista stråkkvartett, en kvartett fylld av intensitet och dramatik där ivriga imitationer kontrasterar mot drömskt sinnliga klanger. Det är i andra satsen som Schubert använder det ömt vemodiga Döden och flickan-temat som sedan ligger till grund för fem variationer. Här är Schuberts bild av döden inte alls enbart mörk. I några av variationerna släpper han in ljus, värme och en sällsam förnöjsamhet. Men det är bara en tillfällig lättnad. Förtvivlan och raseri lurar bakom varje inbillad föreställning om ljuset på andra sidan. Finalen är en tarantella, en italiensk dans som ska ha uppkommit när de som blivit bitna av den giftiga tarantelspindeln väcktes ur sin dvala av musik, och började en konvulsivisk dans.