Kurt Atterberg
1887–1974

Intermezzo (1921)

Maestoso
Adagio
Maestoso

Kurt Atterberg var en unik profil i det svenska musiklivet under 1900-talets första hälft. Han var inte bara nationalromantisk tonsättare utan en makthavare i det svenska musiklivet med inflytande som ingen, varken förr eller senare kommit ens i närheten av. Bland annat var han förste musikkritiker i Stockholmstidningen, ordförande för både upphovsrättsorganisationen Stim och Föreningen Svenska Tonsättare, FST. Dessutom under ett decennium Kungliga Musikaliska Akademiens ständige sekreterare och styrde över vilka musikutövare som skulle tilldelas stipendier.

Som tonsättare var Kurt Atterberg mycket produktiv. Han komponerade nio symfonier, lika många orkestersviter och en mängd andra orkesterstycken, sex instrumentalkonserter och lika många operor. Under 1900-talets inledande årtionden var han också Sveriges internationellt mest framgångsrika tonsättare och fick sin musik framförd av ledande orkestrar och dirigenter, bland annat dirigerade Richard Strauss hans andra symfoni i Berlin.

Musiken bärs ofta fram av ljuvliga melodier, pampiga klanger och heroisk atmosfär. I det tredelade Intermezzo tronar ett överjordiskt vackert adagio mellan de två majestätiska ytterdelarna. Även om vi kan höra återklanger av Edward Elgars berömda Pomp and Cirmumstance hämtade Atterberg sin inspiration från Tyskland. Hans tyska kontakter före och under andra världskriget blev till slut så besvärande att Kungliga musikaliska akademin på Atterbergs egen begäran 1946 tillsatte en kommitté som skulle reda ut det hela. Utredningen kunde inte avgöra om Atterberg var nazist, nazistsympatisör eller oskyldig. Men fläcken satt kvar och Atterberg förlorade därefter sin ställning i svenskt musikliv.

© Göran Persson