Grażyna Bacewicz
1909–69

Pianokonsert (1949)

Allegro moderato
Andante
Molto allegro

Speltid ca 23 min

Den polska tonsättaren Grażyna Bacewicz var både firad och unikt framgångsrik som kvinnlig tonsättare under sin levnad. Hon tog examen i både violinspel och komposition vid konservatoriet i Warszawa och kombinerade sitt komponerande med livet som turnerande solist fram till mitten av 1950-talet. Därefter ägnade hon sig enbart åt att komponera.

Bacewicz var också mycket skicklig pianist och konserten för piano och orkester från 1949 skrev hon till 100-årsminnet av landsmannen Frédéric Chopins död. Den polska tonsättarföreningen hade utlyst en kompositionstävling där det ingick i premissen att bidragen skulle införliva polska folkliga uttryck och inte vara alltför experimentella. Grażyna Bacewiczs pianokonsert tilldelades andra pris, något förstapris delades inte ut. Kanske var det för de bitvis modernistiska dragen i konserten som juryn inte vågade tilldela den förstapriset.

Även om musiken med sitt starka rytmiska driv ibland kan påminna om Béla Bartók, är den framförallt senromantiskt laddad, kraftfull, expressiv och virtuos. Medan Chopin mest använde sig av polska danser som mazurkor och polonäser som grund i sin musik skymtar i Grażyna Bacewiczs pianokonsert olika folkliga sånger. Första satsens eruptiva urladdningar varvade med drömska avsnitt bygger på melodin Pije Kuba, medan andra satsens laddade atmosfär utgår från sången Oj chmielu, chmielu. I den dynamiskt explosiva och rytmiskt attackerande tredje satsen tar hon i likhet med Chopin sin utgångspunkt i en dansrytm, här en oberek, en polsk folkdans i tretakt som har vissa rytmiska likheter med mazurkan.

© Göran Persson