Johannes Brahms
1833–97

Sonat nr 3 d-moll för violin och piano (1888)

Allegro
Adagio
Un poco presto e con sentimento
Presto agitato

Speltid ca 21 min

Johannes Brahms tillbringade somrarna 1886, 1887 och 1888 i Thun, en ort belägen en kort resa från Schweiz huvudstad Bern. Det var en lycklig och produktiv tid och han inspirerades av de vackra omgivningarna. ”Här finns så många melodier att man får akta sig för att inte trampa på någon av dem”, som han uttryckte det med sin karaktäristiska humor.

Brahms hade vid den här tiden många av de stora orkesterverken bakom sig, de fyra symfonierna, pianokonserterna, violinkonserten. Här i Thun komponerade han i stället en rad sånger och flera av sina mest spelade och omtyckta kammarmusikverk, som andra cellosonaten opus 99, den stora pianotrion i c-moll opus 101 och sonaten i A-dur för piano och violin opus 100. Men också den här omfångsrika violinsonaten i d-moll. Genom sin extroverta och virtuosa karaktär avviker den också från mönstret i de tidigare sonaterna. Den är större till format och uttryckskraft och har fyra satser mot tidigare tre.

Första satsen är skimrande lyrisk, men med en underliggande rastlös oro. De breda rullande ackorden i den kraftfulla pianostämman skapar en mustig fond till violinens stämningsskapande linjer. I andra satsen har tonarten skiftat från d-moll till D-dur och stämningen är genomgående begrundande, tankfull. Tredje satsen är ett uppvaknande från andra satsens drömska atmosfär, men humöret är fortfarande gott med ett lätt humoristiskt anslag. I sista satsen tar sig sonatens uttrycksfulla storskalighet symfoniska proportioner; här har Brahms har laddat med uttrycksfull dramatik, spänningsskapande synkoper och passionerad melodisk intensitet.

© Göran Persson