Benjamin Britten
1913–76

Sinfonia da Requiem (1940)

Lacrymosa
Die irae
Requiem aeternam

Speltid ca 20 min

Att Japan vände sig till Benjamin Britten när de beställde musik inför firandet av 2600-årsdagen sedan landets förste kejsare var minst sagt udda. Samma typ av förfrågan hade gått till flera tonsättare, bland annat Richard Strauss, som beordrades av Joseph Goebbles att tacka ja. Men Britten var hängiven pacifist och hade nyligen bosatt sig i USA. Han var också kritisk till Japans krig med Kina och landets allians med Tyskland. Av någon anledning accepterade han ändå uppdraget.

Benjamin Britten

Men japan dröjde med att returnera kontraktet och Britten hade under tiden börjat komponera en Sinfonia da Requiem tillägnad föräldrarnas minne. När kontraktet väl dök upp hade han bara sex veckor på sig att leverera festmusiken till Japan, och det enda han skulle hinna få klar var Sinfonian.

När Britten hade levererat partituret klagade japan via sin ambassad i London: ”Vi är rädda för att kompositören helt missförstått vår önskan. Musiken har en melankolisk ton både i sitt melodiska mönster och rytm, vilket gör den olämplig att framföra vid vår nationella ceremoni.”

Britten förnekade den påstådda dysterheten och alla avsikter med en förolämpning, men menade samtidigt att dröjsmålet med kontraktet hade eliminerat möjligheten att ”i tid att förbereda ett högtidsverk”.

Brittens Sinfonia da Requiem framfördes aldrig vid det stora japanska jubileet. För att undvika diplomatiska förvecklingar meddelades från japansk håll att partituret anlänt för sent för att inkluderas i festligheterna. Uruppförandet skedde i stället året därpå i Carnegie Hall i New York.

© Göran Persson