Henry Purcell/Sven-David Sandström
1659–95/1942–2019
Hear My Prayer, O Lord för kör a cappella (1986)
Speltid ca 6 min
Ingvar Lidholm
1921–2017
De profundis för kör a cappella (1983)
Speltid ca 8 min
William Byrd
1539/40–1623
Tribulationes civitatum för kör a cappella (1589)
Speltid ca 8 min
Sven-Erik Bäck
1919–94
Natten är framskriden för kör a cappella (1959)
Speltid ca 5 min
Cecilia McDowall
Född 1951
I know that my Redeemer liveth för kör a cappella (2009)
Speltid ca 6 min
William Byrd
Kyrie ur Mässa 5 stämmor(ca 1594)
Speltid ca 2 min
Roxanna Panufnik
Född 1968
Kyrie after Byrd för kör a cappella (2014)
Speltid ca 4 min
Benjamin Britten
1913–76
Hymn till St. Cecilia för kör a cappella (1942)
Speltid ca 12 min
Andrea Tarrodi
Född 1981
Lume för kör a cappella (2007)
Speltid ca 6 min
Arnold Bax
1883–1953
This worldes joie för kör a cappella (1923)
Speltid ca 7 min
Giles Swayne
Född 1946
Magnificat I för kör a cappella (1982)
Speltid ca 4 min
England och Sverige har starka körtraditioner, men på olika sätt. Englands sträcker sig minst 500 år tillbaka i tiden, medan det som vi brukar kalla det svenska körundret började växa fram under 1800-talet och har sin förankring i folkrörelserna. Med den legendariske körledaren Eric Ericsons entré i det svenska musiklivet inleddes på 1950-talet en guldålder för den svenska körsången, som vi fortfarande befinner oss i. Själva begreppet ”Det svenska körundret – The Swedish Choral Miracle” – myntades så sent som i mitten av 1990-talet av den amerikanske körledaren och forskaren Richard Sparks.
En lysande kombination av äldre brittisk körkonst och nyare svensk är Sven-David Sandströms Hear My Prayer, O Lord, där musiken börjar i Purcells välkända motett och övergår i Sandströms personliga tolkning av originalets upphöjda stämning. Sven-David Sandström som gick bort 2019 är en av Sveriges mest betydande tonsättare genom tiderna. Från att ha tillhört det modernistiska avantgardet rörde han sig under 1980- och 90-talet stilistiskt mot ett mjukare och mer melodiskt tilltal. I sin musik återknyter han ibland till äldre musik, gärna Bach, eller som här, Purcell.
Under flera decennier var Ingvar Lidholm en centralgestalt i svenskt musikliv. Han tillhörde den omtalade, modernistiskt orienterade, Måndagsgruppen och var under tio år kompositionsprofessor på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Där undervisade han bland många andra just Sven-David Sandström. I den sakralt klingande De profundis med text ur Psaltaren och August Strindbergs Ett drömspel målar han med breda penseldrag upp dramatiska stämningar från de båda texterna. De profundis ingår även i Lidholms opera Ett drömspel.
En de mest betydande engelska renässanstonsättarna, verksam under den elisabetanska eran, är William Byrd. I sina många motetter – flerstämmiga kompositioner med religiös text – frambesvärjer de ytterst välavvägda stämmorna en meditativ känsla. Vi kan höra det både i hans berömda Tribulationes civitatum och i kyriet ur den femstämmiga mässan skriven omkring 1594.
Den starka kopplingen mellan renässansens strama stämföring och 1900-talets svenska körmusik är tydlig i Sven-Erik Bäcks motett Natten är framskriden, skriven för första söndagen i advent. Bäcks täta tonspråk skiljer sig från William Byrds, men i bådas musik lyfter melodierna fram texten och stämmorna imiterar varandra i förfinad kontrapunkt.
Programmet lyfter fram brittisk och svensk körmusik, men fokuserar också på stycken med religiös eller andlig karaktär, en aspekt som är särskilt viktig för brittiska Roxanna Panufnik. I Kyrie after Byrd är, i likhet med Sandströms Hear My Prayer, O Lord, förlagan högst påtagligt närvarande. ” Jag använde Byrds melodier men gjorde flera harmoniska förändringar och lade till en extra basstämma som gav en extra potential”, säger Roxanna Panufnik. Benjamin Brittens Hymn to St Cecilia med text av W H Auden är i stället en ståtlig hyllning till kyrkomusikens skyddshelgon. Titeln på Audens ursprungstext är Three Songs for St. Cecilia’s Day och Brittens Hymn to St Cecilia består också av tre avsnitt med olika karaktär.
Svenska Andrea Tarrodi har sjungit mycket i kör och ”älskar sakral musik”, även om hon inte är troende, som hon sade i en intervju i samband med Tonsättarweekend i Konserthuset 2018. Det finns också en påtagligt sakral stämning i hennes impressionistiskt målande men intensiva Lume, som är italienska för ljus.
Brittiske Arnold Bax är främst känd för sina orkesterverk, men skrev också ett stort antal körstycken, mestadels sekulära, men också religiösa. Han älskade poesi, och skrev själv dikter under pseudonymen Dermot O’Byrne. Texten till hans melodiöst böljande This worldes joie är däremot från 1300 av en okänd författare. I Giles Swaynes Magnificat I är det i stället rytmen som satts i fokus. Swaynes vistades en tid i början av 1980-talet i Senegal och Gambia och de rytmiska mönster han upplevde i Ba-Benzele-pygméernas unika körsångstradition återspeglas i Magnificat I. Den melodiska inledningen däremot bygger på en arbetssång från Jola-folket.
© Göran Persson