Rebecca Clarke
1886–1979

Pianotrio (1921)

Moderato ma appassionato

Andante molto semplice

Allegro vigoroso

Speltid ca 23 min

I generationen efter Dame Ethel Smyth (1858–1944, se kommentar om pianotrio i d-moll) var brittisk-amerikanska Rebecca Clarke en pionjär bland kvinnliga tonsättare. Hennes far var amerikansk affärsman stationerad i London, medan hennes mamma hade tyskt ursprung. Hon var dessutom en av Englands första kvinnliga professionella orkestermusiker.

Rebecca Clarke

Rebecca Clarke studerade komposition för Sir Charles Stanford vid Royal College of Music London, som uppmanade henne att byta från violin till viola, för då skulle hon ”vara i centrum av orkesterns klang”. Hennes första framgång som tonsättare var också med ett stycke för viola, Morpheus, som framfördes 1918 i New Yorks Carnegie Hall. För att underlätta försäljningen övertalade typiskt nog förlaget henne att ge ut stycket under den manliga pseudonymen Anthony Trent. När Rebecca Clarke två år senare deltog vid en kompositionstävling med sin pianotrio använde hos sig åter av pseudonymen Anthony Trent, men efter att trion tagit hem andrapris kunde hon i fortsättningen skriva musik i eget namn.

Trion hålls samman musikaliskt av ett inledande tema som återkommer i alla tre satserna, men varje gång med förändrad form och annorlunda uttryck. Första satsen är både explosiv och expressiv, fylld av dramatiska klanger och brusande ackord i pianot. I andra satsen är stråkarnas strängar sordinerade och i partituret står också angivet: misterioso, vilket ger en indikation om karaktären. Här kan man ana inspiration från de franska impressionisternas musikmåleri. Tredje satsen är vild och lekfull, vemodig och ljus. Det har ofta sagts att Rebecca Clarkes trio återspeglar första världskrigets förödelse, men också dess efterdyningar av sorg och förnyat hopp.

© Göran Persson