Guillaume Connesson
Född 1970

Les instants retrouvés – Stråkkvartett nr 2 (2022)

Molto lento e rubato
Presto leggiero
Funèbre. Molto rubato
Vivace

Speltid ca 20 min

Guillaume Connesson är en av Frankrikes mest spelade tonsättare. Hans musikaliska universum, säger han, påverkas av musik han själv lyssnar på: barockmästaren François Couperin, Wagner, Debussy, den amerikanske minimalisten John Adams, och filmmusik av Bernard Herrmann och John Williams.

Guillaume-Connesson. Foto: Christophe Plus.

Just stråkkvartett betraktar han som den mest intima och självbiografiskt utlämnande ensembleformen. I sin andra stråkkvartett Les instants retrouvés – De återfunna ögonblicken – vill han förmedla en känsla av att bläddra i en personlig dagbok. Musiken återger ögonblick i hans eget liv – dofter, ljus, musik och människor han tycker om. Första satsen, säger han, är återblickar till somrarna för länge sedan. Havets färger och rytm bidrar till musikens poetiska karaktär. Här finns också redan kända melodier, och nykomponerade, som väcker minnen.

Andra satsen är snabb och lätt och handlar om hans tidiga musikaliska passioner: Berlioz dramatiska symfoni Romeo och Julia och Puccinis Tosca. Men framför allt minnet av hans allra första komposition, Nautilus, som han skrev som 14-åring, som här blir grunden för satsens melodiska material.

Den långsamma dystra tredje satsen hemsöks av barndomens skuggor och spöken. Intensiteten ökar för några ögonblick, men snart tar missmodet och fruktan återigen överhanden.

Den rytmiskt hetsiga fjärde och sista satsen är ett försök till självporträtt där mellandelens extremt täta ackord gestaltar några av livets mest extatiska ögonblick. Men Guillaume Connessons självbild är uppenbarligen ljus, för allt slutar med lyriska impulser och funkiga rytmer.

Guillaume Connesson bifogar ett citat av Marcel Proust som följer med kvartetten, som är tillägnad Belcea Quartet:

”Le souvenir d’une certaine image n’est que le regret d’un certain instant”

”Minnet av en särskild bild är bara ett uttryck för ånger av ett visst ögonblick”

© Göran Persson