Felix Mendelssohn-Bartholdy 1809-1847
Stråkkvartett nr 1 Ess-dur opus 12 (1829)

I. Adagio non troppo – Allegro non tardante
II. Canzonetta: Allegretto in G minor
III. Andante espressivo
IV. Molto allegro e vivace
Speltid cirka 24 minuter
Bilden av Felix Mendelssohn-Bartholdy som en begåvad men likväl ytlig romantiker är utbredd. Efter att ha lyssnat till hans stråkkvartetter finns det emellertid skäl att ändra uppfattning. För här kan man upptäcka både allvar och fantasi, förfining och stilsäkerhet långt från flack flärdfullhet. En av Mendelssons förebilder liksom för många andra under första halvan av 1800-talet var Beethoven. Den långsamma inledningen till Ess-durkvartetten vi hör här har helt uppenbara likheter med introduktionen i Beethovens Harpkvartett, som dessutom går i samma tonart. Men sedan upphör samhörigheten med Beethoven och vi kan i stället förundras över hur elegant Mendelssohn får musiken att sväva högt och balansera mellan olika kontraster.
Familjen Mendelssohn var förmögen och i det stora huset i Berlin bjöd familjen in till konsert varannan söndag där Felix och hans syster Fanny framträdde, ibland tillsammans med andra musiker. När Mendelssohn var klar med sin utbildning erbjöd pappan sonen Felix att få resa runt i Europa ”och finna sig själv som människa och konstnär”. Därför befann han sig i London när han daterade kvartetten den 14 september 1829. Från början fanns också i partituret till kvartetten en diskret dedikation inskriven: ”B.P.” Det var en kärlekshälsning till Betty Pistor som Mendelssohn hade lärt känna i Berlin och bland annat sjungit i kör tillsammans med. I brev som finns bevarade mellan Felix och systern Fanny, omnämns kvartetten som BP-kvartetten. När Betty en kort tid senare förlovade sig med en juristprofessor kom det som en chock för Mendelsohn som strök dedikationen ur autografen.