Genesis
Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst är en av vår tids stora musikprofiler. I föreställningen Genesis utforskar han musikens egen skapelseberättelse och får oss att med historien som verktyg öppna öronen för vår egen tid.
Martin Fröst drivs av en ständig och okuvlig lust att utforska musikens innersta väsen. I föreställningen Dollhouse utmanade han våra invanda föreställningar om hur en konsert ska vara. Här, i uppföljaren Genesis ger han sig i kast med musikens själva skapelseberättelse och tar oss med på en resa genom musikhistorien. Två tusen år på femtio minuter. Sedan premiären i Konserthuset i Stockholm 2015 har han både utvecklat och koncentrerat föreställningen.
Tonsättaren Anders Hillborg har skrivit musik direkt för Martin Fröst tidigare och till den här föreställningen har han skapat fyra helt nya korta specialskrivna stycken. Allra först hör vi en besvärjelse – Incantation – som leder direkt in i Hildegard von Bingens nästan tusenåriga O virtus Sapientie. Hildegard av Bingen var abbedissa, mystiker, predikant och författare och högt bildad inom en rad områden. I både text och musik prisar hon visdomens kraft och jordens och himlens gudomliga glans, som i O virtus Sapientie återspeglas i musikens upphöjda skönhet.
Från Hildegard von Bingens medeltida melodi tar vi ytterligare ett tusenårigt kliv bakåt i tiden, till Mesomedes från Kreta. Endast lite av den grekiska antikens musik finns bevarad, men Mesomedes lämnade efter sig ett antal fragment i en tidig variant av notskrift. Här hör vi en av hans fyra melodier tillägnade Muserna, som i den grekiska mytologin var poesins gudinnor.
En som till skillnad från antikens Mesomedes lämnat efter sig stora mängder musik är den tyske kompositören Georg Philipp Telemann. Han var verksam i Hamburg och god vän med både Händel och Bach. Och han skrev mer musik än de båda tillsammans! Under sin levnad ansågs han också vara den mest framstående av dem.
Telemanns energiskt hetsiga musik i Presto, får här en verkningsfull kontrast i argentinaren Astor Piazzollas tango, som vibrerar av nattlig hetta och ohämmad åtrå. Piazzolla övergav tidigt den traditionella tangon och knöt i stället an till jazz och konstmusik och skapade den nya stilen som kom att kallas tango nuevo.
En som ofta ägnat sig åt Argentinsk tango är dirigenten, kontrabasisten och tonsättaren Jonas Dominique. Han har dirigerat många uppmärksammade föreställningar på Folkoperan i Stockholm och spelar kontrabas i Rebaroque och gruppen Tango libre. Direkt för Fröst och Genesis har han skrivit fyra korta stycken för klarinetter.
Inspirerad av Goehtes dikt Vanitas! vanitatum vanitas! om fåfängans fåfänglighet startar Robert Schumanns sina Fem stycken i folkton med en humoristisk glimt i ögat. Det växlar snabbt över i andra styckets nostalgiska pastoral medan han i det tredje – som egentligen är det sista, nummer fem – med några tillgjorda piruetter åter gör sig lustig över människans fåfänglighet.
I gränslandet mellan klassisk musik, jazz, pop och folkmusik förvandlar arrangören och dirigenten Hans Ek det invanda till något oförutsett och spännande. Han tar lyssnaren med till nya musikaliska rum där ännu inte hörda klangdimensioner uppstår, men alltid med utgångspunkt från sitt eget personliga sound. I Aurorasviten har han arrangerat traditionella melodier som vi hör i nya versioner för klarinett, stråkorkester och flickkör.
Genesisföreställningens innehåller två av 1900-talets tonsättargiganter: polacken Witold Lutoslawski som belönades med Polarpriset 1993 för sin framsynta och lockande modernism, och fransmannen Olivier Messiaen, som i sin musik sammanförde västerländsk klassisk musik med indiska klanger, grekisk antik verslära och fågelsång. Av de båda får vi höra tidiga verk när de fortfarande arbetade med att utveckla sina personliga musikspråk.
Lutoslawskis Symfoniska variationer uruppfördes kort efter att han tagit examen i komposition vid konservatoriet i Warszawa. Ett tio takter långt tema inleder innan variationerna vid. Men de inte alls så klara och avgränsade som vi är vana vid i variationsverk. Här finns inga tydliga kontraster mellan långsamma och snabba delar eller rytmiskt uppbrutna och långspunnet melodiska. Det vi däremot kan höra är spår av hans inspirationskällor Igor Stravinsky och Maurice Ravel.
Olivier Messiaens Les offrandes oubliées – De glömda offergåvorna – är hans allra första publicerade orkesterstycke. Han var 21 år och hade i likhet med Lutoslawski just avslutat sina studier, som för hans del var vid Pariskonservatoriet. Les offrandes oubliées är som en stor del av Messiaens musik präglad av stark religiös tro. Stycket har också en undertitel, méditation symphonique, symfonisk meditation, och börjar mycket långsamt och sorgset. Andra satsen är snabb och full av energi medan tredje åter är extremt långsam. Genom de statiska ackorden, det låga tempot och stråkarna som rör sig mot allt högre sfärer ger oss Messiaen sin egen glimt av evigheten.
Göran Fröst, violinist och bror till Martin Fröst, rör sig vant i olika musikaliska landskap. Hans Klezmer Dances No. 1-3 är tre klezmerinspirerade stycken för klarinett och stråkorkester. I den andra som vi bjuds på i Genesis kastas vi hejdlöst mellan passionerad sentimentalitet och vansinnig virtuositet. Klezmer är folkmusikgenre med rötter i Östeuropa. Grundens finns i den judiska festmusiken som influerats av folkmusik från Rumänien, Bulgarien, Grekland, Ungern, Polen, Ryssland och Ukraina. Alltihop genomsyrat av en stor dos romsk musik.
Musikens geografiska, kulturella och stilmässiga gränser är ofta inte alls särskilt tydliga. Frösts klezmerdans knyter tydligt till exempel an till den ungerska tonsättaren Béla Bartóks rumänska danser. Bartók ägnade många år att resa runt på den östeuropeiska landsbygden och dokumentera regionens folkmusik, som sedan satte sedan stora spår i hans egen starkt personliga musik.
© Göran Persson
Musiken:
Anders Hillborg född 1954
Incantation
Speltid ca 1 min
Mesomedes 200-tal /
Hildegard von Bingen 1098-1179
Ancient Suite Arr Jonas Forssell
Speltid ca 4 min
Georg Philipp Telemann 1681-1767
Presto för flöjt, stråkar och cembalo
Arr Jonas Forssell
Speltid ca 3 min
Astor Piazzolla 1921-92
Muerte del Angel Arr Göran Fröst
Speltid ca 3 min
Jonas Dominique född 1964
Duo 1 & 2 för klarinetter
Speltid ca 0.20 min
Robert Schumann 1810-56
Mit Humor ”Vanitas vanitatum”
Fünf Stücke im Volkston op 102:1
Arr för klarinett och kammarorkester av Rolf Martinsson
Speltid ca 3 min
Roligs-Pers Andersson 1866-1935
Polska Arr Hans Ek
Speltid ca 4 min
Anders Hillborg
Hymn of Echoes
Speltid ca 2 min
Hyper Run ur Peacock Tales – Millennium Version (1999)
Speltid ca 3 min
Trad
Åsens Psalm Arr Hans Ek
Speltid ca 2 min
Jonas Dominique
Duo 3
Speltid ca 0.10 min
Witold Lutoslawski 1913-94
Symfoniska variationer (1938)
Speltid ca 9 min
– Paus –
Thomas Jennefelt född 1954
Ur Virita Criosa för diskantkör (1996)
Speltid ca 3 min
Trad
Jag vet en dejlig rosa. Folkvisa från Dalarna Arr Hans Ek
Speltid ca 4 min
Olivier Messiaen 1908-92
Les offrandes oubliées (1930)
Speltid ca 11 min
Anders Hillborg
Primal Blues
Speltid ca 2 min
Göran Fröst född 1974
Klezmer Dance No 2
Speltid ca 3 min
Béla Bartók 1881-1945
Rumänska folkdanser (1915)
Arr Jonas Dominique
Brâul
Topogó
Buscumi tánc
Román Polka Aprózó
Speltid ca 4 min
Jonas Dominique
Duo 4
Speltid ca 0.10 min
Trad
Let’s Be Happy. Royal Wedding version
Arr Göran Fröst
Speltid ca 4 min
Anders Hillborg
Hyper Exit
Speltid ca 4 min
Tonsättaren Anders Hillborg tillägnade Martin Fröst sin klarinettkonsert Peacock Tales. Nu har han speciellt till den här föreställningen skapat fyra helt nya korta stycken för klarinett och varierande besättningar. Allra först hör vi en besvärjelse – Incantation – som leder direkt över till de nästan tvåtusenåriga melodierna av Mesomedes från Kreta. Endast lite av den grekiska antikens musik finns bevarad, men Mesomedes lämnade efter sig ett antal fragment i en tidig variant av notskrift. Här hör vi hans fyra melodier tillägnade muserna, som i den grekiska mytologin var konstens, poesins och filosofins gudinnor.
Från Mesomedes tar vi ett nästan tusenårigt kliv framåt till Hildegard von Bingens O virtus Sapientie. Hildegard av Bingen var abbedissa, mystiker, predikant och författare och högt bildad inom en rad områden. I både text och musik prisar hon visdomens kraft och jordens och himlens gudomliga glans, som i O virtus Sapientie återspeglas i musikens upphöjda skönhet.
Hetsig energi
En som till skillnad från antikens Mesomedes lämnat efter sig stora mängder musik är den tyske kompositören Georg Philipp Telemann. Han var verksam i Hamburg och god vän med både Händel och Bach. Och han skrev mer musik än de båda tillsammans! Under sin levnad ansågs han också vara den mest framstående av dem.
Telemanns energiskt hetsiga musik i Presto, får här en verkningsfull kontrast i argentinaren Astor Piazzollas tango, som vibrerar av nattlig hetta och ohämmad åtrå. Piazzolla övergav tidigt den traditionella tangon och knöt i stället an till jazz och konstmusik och skapade den nya stilen som kom att kallas tango nuevo.
Argentinsk tango har också lockat dirigenten, kontrabasisten och tonsättaren Jonas Dominique. Förutom att han dirigerat många uppmärksammade föreställningar på Folkoperan i Stockholm och spelar kontrabas i Rebaroque är han medlem i gruppen Tango libre. Direkt för Fröst och Genesis har han skrivit fyra korta stycken för klarinetter.
I tangons innerlighet finns inte plats för mänsklig högfärd. Inspirerad av Goethes dikt Vanitas! vanitatum vanitas! om fåfängans fåfänglighet, gör sig Robert Schumann däremot lustig över människans självgoda inbilskhet.
Gränsland
I gränslandet mellan klassisk musik, jazz, pop och folkmusik förvandlar arrangören och dirigenten Hans Ek det invanda till något oförutsett och spännande. Han tar lyssnaren med till nya musikaliska rum där ännu inte hörda klangdimensioner uppstår, men alltid med utgångspunkt från sitt eget personliga sound. I Aurora-sviten har han arrangerat traditionella melodier som vi hör i nya versioner för klarinett, stråkorkester och flickkör.
En sällsam förmåga att överraska har också tonsättaren Thomas Jennefelt. Han har ett starkt fokus på vokalmusik och Adolf Fredriks Flickkör bemästrar här ett avsnitt ur hans suggestiva Virita Criosa.
Glimt av evigheten
Genesisföreställningen innehåller också två av 1900-talets tonsättargiganter: polacken Witold Lutoslawski som tillägnades Konserthusets tonsättarfestival 1987 och belönades med Polarpriset 1993 för sin framsynta och lockande modernism, och fransmannen Olivier Messiaen, som i sin musik sammanförde västerländsk klassisk musik med indiska klanger, grekisk antik verslära och fågelsång. Av de båda får vi höra verk från den tidiga period då de fortfarande arbetade med att utveckla sina personliga musikspråk.
Lutoslawskis Symfoniska variationer uruppfördes kort efter att han tagit examen i komposition vid konservatoriet i Warszawa. Ett tio takter långt tema inleder innan variationerna tar vid. Men de är inte alls så klara och avgränsade som vi är vana vid i variationsverk. Här finns inga tydliga kontraster mellan långsamma och snabba delar, eller rytmiskt uppbrutna och långspunnet melodiska. Det vi däremot kan höra är spår av hans inspirationskällor Igor Stravinsky och Maurice Ravel.
Olivier Messiaens Les offrandes oubliées – De glömda offergåvorna – är hans allra första publicerade orkesterstycke. Han var 21 år och hade i likhet med Lutoslawski just avslutat sina studier, som för hans del var vid Pariskonservatoriet. Les offrandes oubliées är som en stor del av Messiaens musik präglad av stark religiös tro. Stycket har också en undertitel, méditation symphonique, symfonisk meditation. Det börjar mycket långsamt och sorgset, men övergår i en snabb mittendel, full av energi. Slutet däremot är återigen extremt långsamt. Med de statiska ackorden, det låga tempot och stråkarna som rör sig mot allt högre sfärer ger oss Messiaen sin egen glimt av evigheten.
Göran Fröst, altviolinist och bror till Martin Fröst, rör sig vant i olika musikaliska landskap. Hans Klezmer Dances No. 1-3 är tre klezmerinspirerade stycken för klarinett och stråkorkester. I Genesis bjuds vi på den andra dansen, där vi kastas hejdlöst mellan passionerad sentimentalitet och vansinnig virtuositet. Klezmer är en folkmusikgenre med rötter i Östeuropa. Grundens finns i den judiska festmusiken som influerats av musik från Rumänien, Bulgarien, Grekland, Ungern, Polen, Ryssland och Ukraina. Alltihop genomsyrat av en stor dos romsk musik.
Frösts klezmerdans knyter musikaliskt an också till den ungerska tonsättaren Béla Bartóks Rumänska folkdanser. Bartók ägnade många år att resa runt på den östeuropeiska landsbygden och dokumentera regionens folkmusik, som sedan satte stora spår i hans egen originella musik.
Föreställningen Genesis är en resa genom tid och rum. Och oavsett i vilken tid, i vilken kultur eller religion, är musiken en självklar del av människan. Liksom människan alltid är en del av musiken.
© Göran Persson