Gustav Mahler 1860-1911

Symfoni nr 5 ciss-moll, 1901-1902

I) Trauermarsch – In gemessenem Schritt. Streng. Wie ein Kondukt (Sorgmarsch. I avmätt takt, strängt, som en kortege)

II) Stürmisch bewegt, mit größter Vehemenz (Stormande, upprört, med stor våldsamhet)

III) Scherzo – Kräftig, nicht zu schnell (Kraftfullt, ej alltför snabbt)

IV) Adagietto – Sehr langsam (mycket långsamt)

V) Rondo-Finale. Allegro – Allegro giocoso

Speltid ca 65-75 min

Vid sekelskiftet 1900 var det mycket som kretsade kring Gustav Mahler. Han var internationellt ryktbar dirigent och sedan tre år krävande dirigent för Wienoperan där han tjänstgjorde nio månader om året. Men några månader om året tillbringades i den lilla kompositionsstugan i Maiernigg, vackert belägen invid Wörthersee i Österrikiska Kärnten. Där kunde han samla tankarna och vidareutveckla sina musikaliska idéer. Han arbetade gärna med flera saker samtidigt och när han 1901 börjar på femte symfonin skriver han samtidigt på några av sina Rückert-Lieder. Men han ville skapa något nytt och i sin nya symfoni skalar han bort både folkmusikaliska influenser och de vokala inslagen, som är karaktäristiska för flera av de tidigare symfonierna. Symfonin blir färdig året därpå och han dirigerade själv uruppförandet i Köln 1904.  Därefter gjorde han fyra revideringar fram till 1909.

Symfonin är en fängslande musikalisk resa som startar med ett inledande sorgetåg, där Mahler angett att det ska vara ”I avmätt takt, strängt, som en kortege”, och avslutas med en triumfatorisk final med lätt ironisk touch. Däremellan har han laddat med ett stort och dansant scherzo, som samtidigt är en lovsång till glädjen att finnas till, fylld av lust och sinnliga upplevelser. Det upphöjt vackra adagiettot är en rent andlig upplevelse, en sfärisk musik med kraft att försätta lyssnaren i ett annat tillstånd. Den legendariske dirigenten Herbert von Karajan sade att ”den här musiken får tiden att upphöra”. Femte symfonin är också Mahlers mest kända och spelade symfoni och har bland annat använts som filmmusik i Viscontis mästerverk Döden i Venedig.