Johann Sebastian Bach (1685–1750)

Partita nr 4 D-dur för klaver BWV 828 (ca 1726)

Ouverture

Allemande

Corrente

Aria

Sarabande

Menuet

Gigue

Speltid ca 32 min

Johann Sebastian Bach komponerade tre samlingar klaversviter, sex franska sviter, sex engelska sviter och sex partitor. Ordet partita kommer från italienskan och betecknar att det också i det fallet rör sig om en musikalisk flersatsig svit. Instrumentet som musiken skrevs för var cembalo.

De flesta källor pekar på att Bach komponerade de sex partitorna 1726 och sedan publicerade en om året fram till 1731. Det var hans sista stora komposition för cembalo och liksom i alla de övriga sviterna och partitorna handlar det om en rad danssatser, allemande, courante, sarabande och gigue, sedan har Bach lagt till ytterligare danssatser som skiljer sig mellan de olika partitorna. Dessutom försåg han alla med en inledande sats som i den här fjärde partitan är en ouverture; Bach använde sig av den franska stavningen. Den inleds majestätiskt och upphöjt, men övergår snart i ett rörligt allegro där stämmorna lekfullt byter plats med varandra.

Den här partitan har också en starkt innerlig kärna som framförallt kommer till uttryck i den rikt smyckade andra satsen, Allemande, och i den vackra Sarabande. Sista satsen, Gigue, är en hisnande snabb och jagande fuga. Ordet fuga betyder ju flykt vilket här är synnerligen passande.

© Göran Persson