Witold Lutoslawski
1913–94
Symfoni nr 4 (1992)
Speltid ca 22 min

Witold Lutoslawski är en av 1900-talets mest betydande tonsättare. I fjärde symfonin, som också blev hans sista, förenas lyriskt smakfulla klanger med rytmisk elegans. Han dirigerade själv Los Angeles Philharmonic vid uruppförandet 1993 i samband med sitt 80-årsfirande.

Witold Lutoslawski

Symfonin är skriven som ett kontinuerligt flöde utan uppehåll, men uppdelad i två satser. Den första är en inledning till den andra, och Lutoslawski har själv beskrivit idén med musikens form, eller konceptet, som han kallade det. ”Det bygger på tanken att den första satsen är en förberedelse för den andra, huvudsatsen. Den första delen ska locka lyssnarens intresse, och genom att inte ge full tillfredsställelse göra henne otålig, hungrig på mer. Då, i rätt ögonblick, tar den andra centrala delen vid”.
Lutoslawski visste vad han gjorde, för han hade utvecklat den här tvådelade formen i en rad tidigare verk. ”Det fungerar mycket bra i praktiken”, konstaterade han. I fjärde symfonin präglas den första delen av en blandning av trevande gester, plötsligt övergående utfall och återhållen spänning. Efter en rad lite riktningslösa glissandon i stråkarna tar den mer resoluta andra delen vid.

© Göran Persson