Claudio Monteverdi 1567–1643
Vespro della Beata Vergine (1610)
Deus in adjutorium meum intende/Domine ad adjuvandum me festina
Dixit Dominus
Nigra sum
Laudate pueri
Pulchra es
Laetatus sum
Duo Seraphim
Nisi Dominus
Audi coelum
Lauda Jerusalem
Sonata sopra Sancta Maria
Hymnus: Ave maris stella
Magnificat
Magnificat anima mea
Et Exultavit
Quia Respexit
Quia Fecit
Et Misericordia
Fecit Potentiam
Deposuit
Esurientes
Suscepit Israel
Sicut Locutus Est
Gloria Patri
Sicut Erat in Principio
Amen
Speltid ca 90 min.
Italienaren Claudio Monteverdi var redan under sin livstid berömd för sina madrigaler, en under renässansen utbredd profan flerstämmig musikform med rötter i Italien. Han anställdes 1590 som viola da gamba-spelare och sångare vid hovet i Mantua som styrdes av Vincent I av Gonzaga. Under sin regeringstid gjorde Vincent Mantua till ett kulturellt centrum och en av Monteverdis konstnärskollegor där var under en tid ingen mindre än målaren Peter Paul Rubens.
Claudio Monteverdi
Monteverdi respekterades högt av Vincent I, som vad allt tyder på bjöd med honom till Florens och bröllopet mellan Maria av Medici och kung Henrik IV av Frankrike år 1600. Vid det tillfället framfördes det som idag räknas som den allra tidigaste operan, Jacopo Peris Euridice. I operorna L’Orfeo (1607) och Arianna (1608) vidareutvecklade sedan Monteverdi operaformen musikaliskt, bland annat med recitativ och arior.
År 1610 hade Monteverdi varit i tjänst i Mantua i tjugo år. Han hade utsetts till musikmästare och fått bättre lön, men villkoren var ändå usla. Han ville komma vidare och komponerade Vespro della Beata Vergine, Vespers för den välsignade jungfrun, vanligen kallad Mariavesper, för solister, kör och orkester, och tillägnade den påven Paulus V. Samma år reste han till Rom och fick audiens hos Paulus. Syftet med besöket var sannolikt dubbelt, dels ville han presentera sonen Francesco och bereda vägen för hans teologistudier, men också i kraft av sin Mariavesper sondera möjligheterna till ett nytt jobb, som kormästare eller motsvarande hos påven. Så blev det inte, men han reste vidare till Venedig där han några år senare, 1613, utsågs till kormästare vid Markuskyrkan, en mycket prestigefylld befattning.
Monteverdi var verksam i brytningstiden mellan renässans och barock och hans musik bär på en sällsam intensitet, en dramatisk nerv som är svår att motstå. Det gäller i högsta grad Vespro della Beata Vergine, det mest storskaliga sakrala verket för kör och orkester före Bach. Det musikaliska spektrumet är stort, från enstämmiga melodier till ytterst komplex kontrapunkt. Ett flertal av texterna är hämtade ur Psaltaren, men här finns även den uråldriga mariahyllningen Pulchra es, hymner och en anonym religiös dikt, Audi coelum.
Mariavespern är en utmaning för kören. Många av satserna har upp till åtta stämmor, och i den åttonde satsen, Nisi Dominus, är kören delad i två fyrstämmiga körer med varsin extra tenorstämma som sjunger cantus firmus, en grundmelodi som de övriga stämmorna förhåller sig till. Den avslutande Magnificat-satsen, som består av tolv delar och ett avslutande amen, spänner från starkt laddade solopartier, jublande glädje och upphöjd skönhet.
© Göran Persson