Wolfgang Amadeus Mozart
1756–1791

Adagio h-moll KV 540 (1788)

Speltid ca 11 min

Adagio betyder sakta och är en vanlig tempoangivelse i långsamma satser i verk med flera satser. Mozart komponerade hundratals sådana adagio-satser. Han skrev även några fristående adagios, bland annat det här för piano i h-moll, en tonart som sticker ut när det gäller Mozart. Han skrev till och med in tonarten, som har två korsförtecken, i boken han förde över alla sina verk, något han aldrig gjorde annars. Den enda sats han komponerade i h-moll förutom den här är det utsökt vackra adagiot i kvartetten för flöjt, violin, viola och cello, komponerat mer än tio år tidigare.

Wolfgang Amadeus Mozart

Det är alltid riskabelt att dra paralleller mellan en kompositörs livssituation och musiken, men här är det frestande. När Mozart komponerade det här mörka och lite gåtfulla adagiot drogs han med stora problem. Framförallt var privatekonomin en katastrof, som förvärrades av kriget mot turkarna och gjorde tillvaron i Wien osäker och beställningar på nya stycken uteblev.

Oavsett om adagiot återspeglar hans livssituation, eller är ett uttryck för ren konstnärlig vilja, är det mångfasetterad musik med kuslig kraft. Ständiga växlingar mellan dur och moll, starkt och svagt, teman högt i diskanten och nere i basen skapar en egendomlig men fascinerande känsla av inre konflikt. Men allt slutar ändå i ett mjukt dur-ackord, hoppet hade ännu inte övergivit Mozart.

© Göran Persson