Wolfgang Amadeus Mozart
1756–1791

Pianosonat B-dur KV 333 (1783)

Allegro
Andante cantabile
Allegretto grazioso

Speltid ca 19 min

Sommaren 1783 besökte Wolfgang Amadeus och Constanze Mozart Salzburg för att om möjligt få pappa Leopold Mozart att acceptera Constanze som en del av familjen. Det föll inte särskilt väl ut.

Wolfgang Amadeus Mozart

På vägen tillbaka till Wien under hösten stannade paret i Linz där de fick bo hos vännen och bidragsgivaren greve Johann Thun-Hohenstein. För att visa sin uppskattning organiserade Mozart en konsert på teatern i Linz. Eftersom han inte hade någon musik med sig i bagaget komponerade han på bara några dagar sin 36:e symfoni som också kallas ”Linz”. Allt talar för att han till samma konsert också skrev pianosonaten i B-dur KV 333, som därför numer också brukar kallas Linz-sonaten.

Det är en av hans längsta och mest krävande sonater för piano. Förutom att den är påtagligt virtuos är dynamiken stor med glittrande löpningar och pianistiska infall. Och första satsens ljust lyriska inledningstema bryts närmast brysk mot det attackerande och kraftfulla andratemat. Den centrala långsamma mittensatsen har Mozart laddat med varm melodisk operakänsla, inte olikt en kärleksduett.

Sista satsen är ett rondo, det vill säga att det inledande temat ständigt återkommer, men varvas med inskjutna nya episoder. Sonatens proportioner kan jämföras med flera av hans pianokonserter, och som för att understryka det har Mozart i finalsatsen lagt in en solokadens innan rondotemat återkommer en sista gång.

© Göran Persson