Wolfgang Amadeus Mozart 1756–91
Violinkonsert nr 3 G-dur, K 216 (ca 1775)
Allegro
Adagio
Rondeau, Allegro

”Du vet inte hur bra violinist du egentligen är. Om du bara kunde göra dig själv rättvisa och spela med djärvhet, själ och eld, som om du vore Europas störste violinist!”. Mozarts pappa Leopold eldade på sonen Wolfgang och ville att han skulle vara en mer framåt violinist.

Oftast ser vi Mozart avbildad vid pianot, men det var faktiskt som violinist han vid sjutton års ålder anställdes som konsertmästare i ärkebiskopens hovkapell i Salzburg. Det var en tjänst han redan från början var missnöjd med, för lönen var dålig och han kom inte alls överens med den stränge biskopen. Men det var under den här perioden han skrev alla sina fem violinkonserter. Förmodligen tänkte sig själv som solist, eller möjligen den italienske violinisten Antonio Brunetti som efterträdde Mozart på tjänsten i Salzburg.

För varje ny konsert förfinade han sina uttrycksmedel. När han skrev den här tredje konserten hade han nyligen fått färdig operan Il rè pastore och man känner igen inledningens tema från Amintas aria ur första akten. Genom de mörka stråk som ibland drar in över musiken har konserten också starkare laddning än de tidigare.