Sergej Rachmaninov 1873-1943

Symfoniska danser op. 45, 1940

I. Non allegro (ca 11 min)

II. Andante con moto (Tempo di valse) (ca 9 min)

III. Lento assai – allegro vivace (ca 13 min)

Ca 33 min

Sergej Rachmaninov flydde sitt hemland ryssland redan revolutionsåret 1917. Efter några rotlösa år i Skandinavien bosatte han sig i Schweiz. Men redan 1921 köpte han ett hus i USA dit han ofta reste och försökte återskapa atmosfären som fanns vid hans gamla hemlands sommarresidens. Från andra halvan av 1930-talet vistades han mest i Amerika. De tre symfoniska danserna från 1940 är hans allra sista verk. Nu ville han skala bort allt onödigt och koncentrera sig på melodierna, klangfärgerna och reducera det som kunde uppfattas som utanverk. Men känslan för Ryssland tycks bara ha blivit starkare; han insåg att han aldrig skulle få återse sin barndoms landskap. I de symfoniska danserna, som Rachmaninov skrev både i en version för orkester och för två pianon, citerar han en av sina stora förebilder Rimsky-Korsakov. I den första dansen återanvänder han öppningstemat i sin egen första symfoni som är inspirerad av rysk kyrkomusik och i finalen finns speglingar av både Dies irae och ur en Vesper op. 37.  Det är musik med skarpa melodiska konturer och en ständigt överraskande harmonik. Som alltid när det gäller Rachmaninov, som själv var briljant pianist, är det musik som kräver mycket av exekutörerna.