Einojuhani Rautavaara

1928–2016

Cantus Arcticus – Concerto for birds and orchestra (1972)

The Bog

Melancholy

Swans Migrating

Svensk titel:

Cantus Arcticus – konsert för fåglar och orkester

Myren

Melankoli

Svanarna flyttar

Speltid ca 16 min

Vid sidan av Sibelius är Rautavaara en av Finlands mest kända och spelade tonsättare. Med sina åtta operor och lika många symfonier, tio solokonserter, mängder av kammarmusik och sånger har han gjort stort avtryck i det internationella musiklivet. Under många år, från mitten av 1970-talet fram till 1990, var han också professor i komposition vid Sibeliusakademin och bland studenterna fanns profiler som Kalevi Aho, Olli Mustonen och Esa-Pekka Salonen.

Einojuhani Rautavaara

Stilistiskt genomgick Rautavaara flera olika faser, från experimenterande med tonserier på 1960-talet, över neoklassicism och intresse för folkmusik för att landa i en rikt facetterad romantik, ibland med drag av mystik och naturlyrik.

Hans impressionistiskt målande Cantus Arcticus – konsert för fåglar och orkester är ett av hans mest spelade verk. Det skrevs till en akademisk festlighet vid universitetet i Uleåborg, Finlands nordligaste. Nu ville han realisera en idé: att låta inspelade fåglar från trakten ingå som en del i verket. Han kände väl till omgivningarna och gjorde själv inspelningarna som i efterhand bearbetades i begränsad utsträckning, bland annat i sista satsen där svanarnas läten mångfaldigades för att ge intrycket av att bli fler och fler.

Tillsammans med orkestern skapar de inspelade fågellätena en magisk stämning av nordiskt skymningsljus. Tranor, svanar och andra fåglar bildar en sorts kontrapunkt som imiteras av träblåsare och brass. För att ge musiker och dirigent en vägledning hur den inledande flöjtduetten ska spelas, har Rautavaara skrivit i partituret: ”Tänk på hösten och på Tjajkovskij”.

Göran Persson