Camille Saint-Saëns 1835–1921
Introduction et Rondo Capriccioso i a-moll, op.28 (1863)

Havanaise i E-dur, op.83 (1887)

Saint-Saëns Introduction et Rondo Capriccioso är en av violinlitteraturens verkliga pärlor. Introduktionens smäktande violinsolo till stråkarnas liggande ackord påminner om en operaaria. Med några kraftfulla drillar i violinens lägsta register byggs förväntningarna upp innan det eldigt spanskinfluerade capricciosot drar igång.

Anledningen till att Saint-Saëns ville ge musiken en spansk prägel är uppenbar: den är komponerad för den spanske violinvirtuosen Pablo de Sarasate. Liksom Saint-Saëns själv var också Sarasate ett underbarn av guds nåde. Saint-Saëns hade tidigare komponerat sin första violinkonsert för honom och ville nu förse stjärnviolinisten med ytterligare ett virtuost fyrverkeri att ha på sin repertoar. Sarasate spelade den också under resten av sitt liv och den har lockat och utmanat violinsolister över hela världen. Det är musik som förutom att vara alldeles oerhört vacker och passionerad också kräver allt av solisten. Här studsar stråken verkligen över strängarna, och det vimlar av dubbelgrepp och ackord, hisnande snabba löpningar och himmelskt skönklingande flageoletter.

Vi befinner oss precis som i Introduction och Rondo Capriccioso i Spanien, men gör en avstickare till Havanna på Kuba, för det är här habaneran har sitt ursprung. Det är en dans i två fjärdedelstakt som exporterades till Europa där den blev oerhört populär, framförallt i Spanien. Saint-Saëns Havanaise är en habanera. Andra berömda habaneror är exempelvis sången La Paloma och den berömda habaneran i George Bizets opera Carmen, som utspelar sig på en cigarrfabrik i Sevilla.

Kuba finns ändå som en viktig grund, särskilt i fallet med Camille Saint-Saëns
Havanaise. Han följde nämligen med den kubanske violinvirtuosen Rafael Díaz Albertini på en frankrike-turné, och idén till sin Havanaise fick han vid ett turnéstopp i regniga Brest i Bretagne. Han satt en kylig natt på sitt hotell och tittade in i den öppna spisen där brasan sprakade och skickade ut glödande gnistor. Inspirerad av elden och den kubanske violinisten han hade i sällskap skapade han temat till sin Havanise, som fortfarande är ett favoritstycke för många av världens violinvirtuoser. Det är också svårt att inte ryckas med av den av den lockande rytmen och violinens längtansfulla melodi.