Franz Schmidt
1874–1939

Symfoni nr 2 (1913)

Lebhaft
Allegretto con variazioni. Einfach und zart (10

variationer)
Finale. Langsam

Speltid ca 50 min

Franz Schmidt var född i Bratislava, som idag ligger i Slovakien, men då tillhörde Ungern. Men närbelägna Wien, tidens kulturella magnet lockade, och där positionerade sig den hyperbegåvade Schmidt snabbt som musiker. Under femton år var han cellist i Wienfilharmonikerna; orkesterns dirigent, Gustav Mahler, ville alltid att just han skulle ta hand om solopartierna. Dessutom var han briljant pianist. Efter åren som professionell cellist utsågs Schmidt till professor i pianospel vid Konservatoriet, där han senare även blev direktör.

Franz Schmidt

Ofta nämns hans studier för Anton Bruckner, men det handlade egentligen bara om några lektioner i kontrapunkt. Viktigare var läraren Robert Fuchs, en vid den här tiden högt respekterad och ofta spelad tonsättare. Starka inspiratörer var också Gustav Mahler, Richard Strauss, Wagner och Max Reger.

Schmidt skrev en del kammarmusik, men föredrog storskaliga verk som de två operorna Notre Dame och Fredigundis, oratoriet Das Buch Mit Sieben Siegeln – Boken med sju sigill – med text ur Uppenbarelseboken, och inte minst, de fyra symfonierna.

Mest känd och spelad är den fjärde, men de andra har alltmer letat sig in på orkestrarnas repertoar. Vilket vi kan vara tacksamma för. Särskilt den här andra symfonin skimrar med sina fint utmejslade melodier och känslosamt romantiska atmosfär. När den uruppfördes 1913 landade den helt rätt, i alla fall ur publikens synvinkel. Det var samma år som Stravinskys Våroffer gjorde skandal i Paris, och i Wien hade en konsert med musik av Alban Berg, Arnold Schönberg och Anton Webern avbrutits av en upprörd publik som tyckte musiken var helt obegriplig. Schmidts bländande och optimistiska symfoni med rötter tillbaka till Beethoven och Brahms gjorde däremot succé.

Göran Persson