Arnold Schönberg
1874–1951

Svit för piano op 25 (1923)

Präludium
Gavotte
Musette
Intermezzo
Menuett
Gigue

Speltid ca 14 min.

Få tonsättare har rört upp lika starka känslor som Arnold Schönberg. En stor del av 1900-talets konstmusikaliska produktion har på ett eller annat sätt förhållit sig till den tolvtonsteknik som han skapade på 1920-talet.

Schönbergs tonsättargärning kan delas in i tre perioder: En romantisk från ungdomsåren till 1905. Under nästa period som sträcker sig fram till 1913 rör han sig allt längre bort från den traditionella tonaliteten. Efter ett långt uppehåll där han knappt komponerade något kom han tillbaka 1923 och efter det komponerade han nästan uteslutande enligt sin 12-tonsteknik. Principen är att alla tolv tonerna i den kromatiska skalan ligger till grund för en tonserie där varje ton bara används en gång. Serien kan sedan transponeras, vändas baklänges, upp och ned, eller både upp och ned och baklänges.

Sviten för piano opus 25 är hans första där alla satserna är uppbyggda helt enligt 12-tonstekniken. Samtidigt blickar han tillbaka, för till formen liknar den en traditionell barock-svit, och förutom det mörkt färgade intermezzot är det också livfull musik full av dansant energi.