Franz Schubert
1797–1828

Pianosonat a-moll op 42 D 845 (1825)

Moderato
Andante poco moto
Scherzo. Allegro vivace – Trio. Un poco più lento
Rondo. Allegro vivace

Speltid ca 29 min

Franz Schuberts Sonat opus 42 i a-moll brukar räknas som hans sextonde för piano. Han var alltså långt från någon nybörjare i genren. Ändå var det den allra första av endast tre sonater som publicerades under hans livstid. Och den fick omedelbart stor uppmärksamhet. Schubert var tidigare känd, och hyllad, som romanskompositör, men nu blev han snabbt något av musikkritikernas gunstling och man började prata om honom som en värdig arvtagare till Beethoven.

Stämningsläget är till en början allvarligt. Första satsen inleds med en melodi i unisona oktaver varvad med kraftfulla uppfordrande ackord. Stämningen lättar efter hand och Schubert blommar ut i skinande C-dur. Men tankfullheten återkommer och musiken pendlar mellan dramatik och återhållet vemod innan satsen slutar med en rad allvarstyngda oktaver.

Temat som Franz Schubert låter andra satsens variationer kretsa kring är lågmält, men också dansant. Som en långsam menuett. Totalt är det trettiotvå takter delade i två avdelningar, fyllda av överraskande ackord och en enkel men ändå sofistikerad melodi. De fem variationerna är fyllda av hissnande löpningar och avancerad harmonik. Redan i andra variationen gör han exempelvis temats andra del till ett mustigt moll-avsnitt.
Tredje satsen är ett rytmiskt kraftfullt scherzo med en långsammare mer drömmande mellandel, medan finalsatsens rondo virvlar sig livfullt fram i allt större cirklar för att till slut återvända i en vild tempohöjd avslutning.

Göran Persson