Alexandr Skrjabin
(1871–1915)
Etyd fiss-moll ur 12 etyder för piano op 8:2 (1894)
Speltid ca 2 min
Etyd b-moll ur 12 etyder för piano op 8:11 (1894)
Speltid ca 4 min
Preludium ess-moll ur 24 preludier för piano op 11:14 (1888 – 1896)
Speltid ca 1 min
Preludium H-dur ur Fem preludier för piano op 16:1 (1894 – 1895)
Speltid ca 3 min
Preludium ess-moll ur Fem preludier för piano op 16:4 (1894 – 1895)
Speltid ca 1 min
Preludium H-dur ur Fyra preludier för piano op 22:3 (1897)
Speltid ca 1 min
Preludium b-moll ur Fyra preludier för piano op 37:1 (1903)
Speltid ca 2 min
Två poem [1. Masque, 2. Étrangeté] för piano op 63 (1911 – 1912)
Speltid ca 3 min
En rêvant, avec une grande douceur ur Två poem för piano op 71:2 (1914)
Speltid ca 2 min
Flammes sombres ur Två danser för piano op 73:2 (1914)
Speltid ca 2 min
Pianosonat nr 10 C-dur op 70 (1912 – 1913)
Speltid ca 13 min
Vers la flamme för piano op 72 (1914)
Speltid ca 6 min
Skrjabin med Tatjana, hans andra hustru.
Alexandr Skrjabin var en gränssprängare av stora mått. Han ville vidga de mentala gränserna och hade en stark dragning till spiritism, teosofi och mysticism. Han var också synestetiker, det vill säga han såg färger när han hörde musik. På hans omfattande verklista finns bland annat tre symfonier, en pianokonsert, symfoniska poem och kammarmusik, däribland över tvåhundra stycken för piano. Skrjabins musik återspeglar ofta hans tankar och idéer, och följer också en utvecklingslinje genom hans liv. De tidiga verken, som här de två etyderna ur opus 8, preludiet opus 11 och de två preludierna ur opus 16 bär tydliga spår av inspirationskällorna Chopin och Franz Liszt. Det drömskt längtande lilla H-durpreludiet ur opus 22 fungerar här som en brygga till det impressionistiskt sökande b-mollpreludiet opus 37 och de två poemen Masque och Étrangeté. Och nu är Skrjabin på väg att helt lämna de traditionella musikaliska formerna.
Av hans pianomusik är de tio pianosonaterna centrala. De första fyra är romantiska, liksom hans preludier bär de spår av Chopin och Liszt, men i den fjärde frångår han sonatformens invanda mönster och från den femte är tonspråket direkt nyskapande och påtagligt expressionistiskt, dessutom är alla nu komponerade som en enda sats.
Atmosfären i den tionde sonaten är beslöjad och avlägsen, förandligad och upphöjd. Klangerna skimrar och vibrerar drömskt av drillar och tremolos som genomsyrar hela sonaten som ibland kallas ”insektssonaten” efter Skrjabins egna ord: ”Min tionde sonat är en insektssonat. Insekter föds från solen…de är solens kyssar…”
Vers la flamme – mot lågorna – är ett av Skrjabins sista stycken för piano. Det var från början tänkt att bli hans elfte sonat, men han behövde pengar snabbt och publicerade den som en kortare musikalisk dikt för piano. Titeln återspeglar Skrjabins idé om att världen till slut ska förgås i lågor. Musiken blir också alltmer intensiv och mynnar ut i en extatisk kosmisk urladdning.
Göran Persson