Wilhelm Stenhammar 1871–1927

Pianokonsert nr 1 b-moll (1893)

Molto moderato e maestoso
Vivacissimo
Andante
Allegro commodo

Speltid ca 48 minuter

När Wilhelm Stenhammar efter några års pianostudier i Berlin återvände till Sverige i början av 1890-talet hade han sin första pianokonsert med sig hem i bagaget. Ett verk som skulle bli hans stora genombrott. Efter uruppförandet i Stockholm den 17 mars 1894 – Stenhammar var själv solist – skrev Adolf Lindgren i Aftonbladet att ”ingen nyuppträdande inhemsk tonsättare gjort så bestämdt intryck af genialisk begåfning som Wilhelm Stenhammar”.

Två veckor senare spelades konserten i Köpenhamn, även då med Stenhammar själv som solist. En viktig följd av den konserten var Stenhammars bekantskap med Köpenhamnsimpressarion Henrik Hennings, som under de följande tretton åren var hans förläggare och konsertagent.

Med sina breda ackord, passionerade dramatik och känslosamma stråkar bär konserten tydliga spår av inspirationskällan Brahms. Här finns en sofistikerad dialog mellan pianot och orkestern samtidigt som proportionerna är grandiost symfoniska. Helt uppenbart är också att Stenhammar vid sidan av vackra långspunna melodier velat gestalta briljans och virtuositet.

Partituret till konserten ägdes av ett förlag i Breslau men förstördes under andra världskrigets bombningar. När pianisten Stina Sundell ville studera in konserten gjorde tonsättaren Kurt Atterberg en ny orkestersats med utgångspunkt från ett klaverutdrag och sin egen kännedom om Stenhammars musik. Så sent som 1983 (vissa uppgifter säger 1990) hittades en kopia av originalpartituret från 1893 i det stora biblioteket Library of Congress i Washington. Det är den versionen vi hör vid den här konserten.