Stravinsky Våroffer (1913)

Tillbedjan av jorden

Offret

Speltid ca 33 min

Konstnärliga nyheter tas inte alltid emot med öppen famn, men när tiden får allt att mogna kan även musik som initialt mött motstånd förvandlas till repertoarverk. En av musikhistoriens mest praktfulla skandaler är premiärföreställningen av baletten Våroffer med musik av Stravinsky.

Han hade också stått för libretto tillsammans med den ryske konstnären och vetenskapsmannen Nicholas Roerich, en bekant till Sergej Djagilev som var ledare för Ryska baletten i Paris för vilken Våroffer sattes upp. Koreografin var utformad av ensemblens stjärndansare Vaslav Nijinskij. Evenemanget ägde rum den 29 maj 1913 på den nyöppnade Théâtre des Champs-Élysées i Paris.

Igor Stravinsky

Våroffer hade också en undertitel, Bilder av det hedniska Ryssland. Stravinsky hade redan 1910 haft en dröm, en fantasi där han såg en ung flicka dansa sig till döds omringad av vise män som satt i en cirkel omkring henne. En hednisk rit för att blidka vårguden. Förväntningarna på föreställningen var högt ställda och rykten hade redan cirkulerat om den rytmiskt brutala musiken. I Robert Crafts intervjubok ”Samtal med Stravinsky” berättar han hur nöjd balettchefen Sergej Djagilev var med uppståndelsen.

”Såvitt jag kan döma efter det jag verkligen hörde av spelet var det inte dåligt. Sexton fullständiga repetitioner hade gett orkestern åtminstone en viss säkerhet. Efter ’föreställningen’ var vi upprivna, förbittrade, fyllda av avsmak och – glada. Jag gick på restaurang med Djagilev och Nijinskij. Enligt legenden skulle Djagilev ha gråtit och reciterat Pusjkin i Bois de Boulogne – men hans enda kommentar var denna: ’Det var precis vad jag ville’. Och han såg faktiskt belåten ut. Ingen skulle snabbare kunnat förstå reklamvärdet i vad som hänt; han fattade det genast. sannolikt hade han räknat med möjligheten av en sådan skandal flera månader innan, då jag först spelade partituret för honom i Venedig.”

Stravinskys Våroffer har två delar: Tillbedjan av jorden och Offret.  Vi hör först vårens ankomst till det hedniska Ryssland. Efter en serie rituella akter väljs flickan ut som ska dansa sig till döds.

Sannolikt har inget verk haft samma avgörande betydelse för vår tids musik som Stravinskys Våroffer. Den obevekliga rytmiken, den lika raffinerade som utsökta harmoniken och den sanslöst rikt färgade orkestreringen gör att musiken känns lika aktuell idag som när den framfördes för premiärpubliken i Paris för över hundra år sedan.

Göran Persson